Hallå Malmö! Vi e himma igen!

Stjernfeldts Begravningsbyrå i Malmö

Stjernfeldts Begravningsbyrå i Malmö

 

 

Nu har Stjernfeldts Begravningsbyrå kontor och möteslokal i Malmö!

Mitt i stan. Vid det fina trädet i Magistratsparken, du vet. På Östra Rönneholmsvägen 7.

Jovisst, vi smygstartade i Hjärup, nära Lund, men har snart insett att många som väljer oss, – i stället för traditionella begravningsbyråer – kommer från just … Malmö. Det känns bra! Eftersom vi båda gärna kallar oss malmöiter – som nu bor på landet.
 

I en traditionsbunden och stel bransch har vi startat en byrå som är både personlig, musikalisk och nytänkande.

 

Våra möten rör sig inte kring kistor och blommor. Vi kommer med ideér,
vi hjälper till att dryfta alla tankar och lyfter fram guldkornen ur berättelserna,
Det gör att begravningarna blir fantastiska för både barn, barnbarn och vänner.

 

Nu när vi varit igång ett tag, och det märks att vi har en byrå med en efterlängtad inställning,
blir det naturliga för oss att finnas i Malmö.

 

Så … från och med nu är vi alltså på plats … med en begravningsbyrå i Malmö!

 

Varmt välkommen!
/ Shirine och Fredrik
040-45 22 74

Ceremoni med urna … istället för kista

 

Fördelarna med att ha begravningsceremonin med urna är faktiskt flera;

Den första och kanske mest uppenbara fördelen är ju att man kan vara nästan var man vill. En urna kan man bära med sig var som helst och den väcker inte för mycket uppmärksamhet om man skulle vilja vara på en plats där andra människor kan tänkas finnas eller passera.

Då kan man också välja att ha ceremonin på en plats som är mer personlig än kanske en kyrka eller ett kapell.

Man kan vara i hemmet, i en park eller kanske på en personens favoritrestaurang.

 

 

Den andra fördelen, som man ofta inte funderar över, är att om man väljer urna kan man med fördel ha gravsättningen direkt efter ceremonin.

Begravnings- och gravsättningsceremonierna är ju av praktiska skäl annars åtskilda. Men med urnan kan dessa kombineras i en fin stund då man får ett mer omedelbart avslut. Man slipper nämligen att planera ytterligare ett tillfälle som ofta känns lite jobbigt eftersom man upplever att begravningen redan är genomförd. Och eftersom gravsättningen är en mycket kort procedur blir det, istället för en egen ceremoni, ett naturligt och fint avslut på begravningsceremonin.

Men minnet av en person sitter inte i en kista eller en urna. Man måste faktiskt inte ha varken den ena eller den andra på plats vid ceremonin om man inte vill.

Det går alldeles utmärkt med bara ett fotografi, eller andra saker som påminner om personen. Ceremonin blir lika minnesvärd och fin i alla fall.

Har ni frågor angående vad man får eller inte får göra. Vill ni veta mer om de alternativ man kan välja mellan? Slå oss en signal så berättar vi allt ni behöver veta!

Hej Höllviken … och hela Vellinge och Näset!

 

Efter 17 år är jag tillbaks!

Jag lämnade Falsterbo som en nyfiken musikalstudent.
På sångvägen upptäckte jag någonting som betydde mycket mer för mig.
Och som gjorde en stor skillnad i folks liv. 

I en tradtitionsbunden, mansdominerad och likformig (ja, jag vet … men det är faktiskt så!)
bransch har vi nu startat en byrå som är personlig, musikalisk och nytänkande.
Våra möten med familjer rör sig inte kring kistor och blommor. Vi kommer med ideér,
vi hjälper till att dryfta alla tankar och lyfter fram guldkornen ur berättelserna,
Det gör att begravningarna blir fantastiska för både barn, barnbarn och vänner.

Vi började med att öppna ett kontor i Hjärup, mellan Malmö och Lund.
Men nu har vi varit igång ett tag, och det tydligt märks att vi driver en byrå med en efterlängtad inställning,
blir det naturliga för mig att även finnas på Näset.
Eftersom utbudet av byråer är väldigt begränsat just där … så öppnar vi nu ett kontor där allt började.

Från och med nu finns vi i Halörhuset för alla er i Höllviken och Vellinge.
Varmt välkommen!

Prata om döden!?

Varför är det viktigt att prata om döden?!

Jag har full förståelse för att man tycker att det känns knepigt att vända sig till sina föräldrar och prata om döden. Man vill inte riskera att de tror att man önskar livet ur dem och man vill inte att de ska tycka att det är någonting man ser fram emot för att man kommer ärva allt guldet.

 

Men de gånger jag suttit med döttrar och söner som sagt: “Jag hittade detta i mammas byrålåda och jag hade ingen aning om att detta var hennes önskemål!” har jag känt att det är en jobbig situation som lätt hade kunnat undvikas.
Ibland är det till och med så att man undrar varför i helskotta mamma har skrivit så som hon har gjort. Det kanske inte alls stämmer överens med den tanke man själv haft kring hennes begravning.

 

Det är inte helt sällan som äldre människor väljer att skriva att det ska vara så enkelt som möjligt. Om det kanske det ska vara också. Men det kan ju vara så att barnen som är lämnade kvar inte alls vill att mammas begravning ska vara så enkel som möjligt. De kanske vill hylla henne på ett helt annat sätt än med det absolut enklaste.

 

Ibland tror jag att många av de som valt att skriva att deras begravning ska vara så enkel som möjligt, gjort det för att de inte vill vara till besvär. Men man ska veta att de flesta som begraver sina föräldrar, eller någon annan de älskar, känner inte att det är till besvär alls. Jag vet att jag, som har en farsa som tycker att det kan kvitta, aldrig i livet kommer hafsa igenom hans begravning. Nä, jag kommer, för min egen del, men också för mina barn, välja att vara delaktig och utforma hans begravningsceremoni så att jag, mamma, mina barn och alla andra som stått honom nära känner att vi får ta precis det avsked och visa precis den uppskattnings som vi vill och behöver. På Stjernfeldts begravningsbyrå skriver vi om detta under rubriken “Det är inte bara din begravning. Det är också dina barns och barnbarns”.

 

Jag tror faktiskt att när man lätt glömmer bort andras önskemål än sina egna när man sitter och fyller i sina önskemål på egen hand. Och det är också det som andra begravningsbyråer uppmanar till. Då menar jag inte att de uttryckligen säger/skriver att man ska strunta i andras önskemål, men den är ingen som lyfter fram vikten av att man pratar om det och får möjlighet att förhöra sig om vad som är viktigt för alla inblandade.

 

Vi utgår ju ifrån att barn ska begrava sina föräldrar, men det är tyvärr inte alltid fallet. Så därför tycker vi att det är viktigt att man pratar om döden på alla håll och kanter. Att man berättar vad som är viktigt inför den egna begravningen, men att man också får möjlighet att berätta vad man skulle tycka kännas bra att få med vid någon annans begravning.

 

Har du pratat med dina närmaste om tankar och känslor kring din eller deras begravning?

Om att behålla askan

Alla som någon gång har sett amerikanska serier som te.x “Six feet under” vet att våra begravningsritualer ser ganska olika ut. Och det är inte bara det som syns i tv som är annorlunda mellan länder.

Skillnaderna är också stora när det kommer till de lagar och regler som gäller för bl.a. askan som blir efter att man kremerat en människa. Här i Sverige är man tvungen att gravsätta askan på ett eller annat sätt. Det vanligaste är gravsättning på kyrkogården, antingen i en grav, askgravplats eller i minneslunden. Men man kan också välja att sprida askan. Antennen till havs eller i naturen. Att få tillstånd att sprida i naturen är lite krångligare än till havs eftersom man bara tillåter spridning på platser där människor inte är menade att traska omkring. Så många av de platser man kanske har i åtanke kan vara lite kniviga eftersom det inte helt sällan handlar om allemansrätter eller naturskyddade områden.

 

Till havs är det dock enklare. Den regel man brukar säga ska följas är att man ska ta sig ut ca 1 km utanför kusten. När jag pratar med folk om just spridning till havs är det många som blir förvånade när jag säger att det inte är några problem att få tillstånd. Många tror nog att man måste ha en speciell anledning, te.x att personen jobbat till havs eller liknande, men det behövs alltså inte. Oavsett hur man väljer att gravsätta askan så ska ett dokument fyllas i där man skriver under på att askan gravsatts, och detta dokument ska sedan skickas tillbaka till kyrkogårdsförvaltningen för dokumentation. 

 

I USA däremot ser reglerna helt annorlunda ut. Där får man behålla askan om man vill. Precis som man sett i många filmer kan man ha sin gamla mammas aska i en urna på spiselkransen. På senare år har det dessutom dykt upp alla möjliga alternativ i olika länder. Man kan nu få askan pressad till en liten sten som man kan göra ett smycke av. Man kan ta lite av askan och lägga i en liten ask som man kan bära med sig. Ja det finns många olika alternativ för hur man kan bära med sig någon som man älskar och saknar resten av sitt eget liv. Tyvärr finns inte den möjligheten i Sverige än. Men vi hoppas att det kommer att förändras eftersom vi hör att intresset för liknande alternativ är stort.

En kort men viktig bakgrund! 

OskarOShinna

1992 dog min farfar.

Han var min bästa vän i världen. Hans död var något av det värsta jag upplevt.
Han var 86 år gammal och det var helt naturligt och väntat. Men jag var förkrossad. Jag var 15 år gammal och min största förebild i livet hade lämnat mig vind för våg. Pressen och paniken blev så stor att jag valde att sätta mig på ett flyg till en kompis och hennes familj i Frankrike.
Jag valde bort min farfars begravning.

 

När jag kom hem igen berättade mina föräldrar att Skanörs kyrka hade varit smockfull och hur varenda en, gammal som ung, hade gått fram till hans kista och lagt en blomma. Min farfar var lite av en lokal kändis i Skanör och Falsterbo och väldigt många från byn hade kommit dit för att hedra honom. Alla enades i sin sorg och gav varandra styrka, medan jag satt i Frankrike och kände mig ensam och tom.
Två år efter min farfars bortgång fick jag frågan om jag ville sjunga på en kompis morfars begravning. Eftersom jag var i full gång, med siktet inställt på en karriär som sångerska, tackade jag såklart ja. Begravningsbyrån tyckte visst att jag var bra, för under de kommande 15 åren blev jag flitigt anlitad som begravningssångerska.
Detta var min första kontakt med begravningsyrket.

 

Jag kom senare att utbilda mig till musikalartist och sångerska. Jobbet fungerade alldeles utmärkt att kombinera med begravningssångjobb. De var ju alltid på dagtid.
Redan då kändes det som att man gjorde någonting viktigt och stort för de som verkligen behövde det.
Då hade jag såklart ingen aning om att jag idag, 20 år senare, skulle starta min egen begravningsbyrå.
Det är många olika händelser som lett till att jag är där jag är idag. Så är det förstås för oss alla. En av anledningarna är min upplevelse av begravningsbyråer överlag. Jag blev begravningsentreprenör efter många år som sångerska och kände redan tidigt att det fanns så mycket mer att göra än vad som redan gjordes.

 

Men om jag hade fått leva om år 1992 så hade jag gjort helt annorlunda. Jag hade hyllat min farfar … för  jag älskade honom. Och jag hade valt att vara del av den gemenskap som skänker styrka och trygghet i sorgen, istället för att försöka fly.
Och hade inte du gjort precis detsamma?
/ Shirine (numera begravningsentrepenör)