Hej! Hos oss slipper du tolk!

Våren 2006 lämnade jag ett jobb som personlig assistent. Jag väntade vårt första barn som skulle komma på nyårsafton, och tänkte att det bästa nog var att hoppa på en kurs under hösten och sedan leta jobb efter föräldraledigheten. Jag har alltid varit intresserad av språk och kunde kommunicera på 5 språk. Teckenspråk kunde jag inte alls. Inte ens det lilla som de allra flesta kommer ihåg från barndomen, som att bokstavera sitt namn eller teckna katt. Men jag var nyfiken om det gick att lära sig och just nu var det läge att prova på.

Jag kom in på Teckenspråk 15 p på Malmö högskola och tanken var att gå fram till jul för att sedan gå hem på föräldraledighet. Men jag blev fast. Det var fantastiskt roligt och under hösten sökte jag till fortsättningskursen. Efter några dagar hemma med alldeles ny bebis gav jag mig på fortsättningskursen som sen ledde mig vidare till Sundsgårdens distanskurs. Som sagt, jag var fast och sökte till andra året på Önnestads folkhögskola. Men från det att jag sökte i april till att jag väl började i augusti hade bebis nummer 2 smugit sig in i magen. Tanken var att göra som det var tänkt i Malmö. En termin med uppehåll för barnafödande. Men nej, när julen närmade sig fattades beslutet att föda i början av mars, för att direkt efter fortsätta utbildningen.
 
Sagt och gjort. 6 dagar hemma med bebis nummer två och sedan tillbaka till Önnestad på heltid. Jag körde på tills bristen på sömn gjorde sig påmind och efter avslutat läsår valde jag att pausa. Men pausen ledde till vikariat på Iris Hadar och Arbetsplatsförlagd utbildning för döva och SFI för döva. Begravningsjobbet hägrade och tanken om att avsluta tolkutbildningen vad därmed släppt.
 
Teckenspråket har jag med mig och jag är så glad och stolt att jag lärde mig det. Det har inte bara lett till en och annan utryckning vid kommunikationstrubbel i olika situationer, men också till goda vänner för livet.
 
Välkommen till oss om du behöver oss – På ditt eget språk.