Om att behålla askan

Alla som någon gång har sett amerikanska serier som te.x “Six feet under” vet att våra begravningsritualer ser ganska olika ut. Och det är inte bara det som syns i tv som är annorlunda mellan länder.

Skillnaderna är också stora när det kommer till de lagar och regler som gäller för bl.a. askan som blir efter att man kremerat en människa. Här i Sverige är man tvungen att gravsätta askan på ett eller annat sätt. Det vanligaste är gravsättning på kyrkogården, antingen i en grav, askgravplats eller i minneslunden. Men man kan också välja att sprida askan. Antennen till havs eller i naturen. Att få tillstånd att sprida i naturen är lite krångligare än till havs eftersom man bara tillåter spridning på platser där människor inte är menade att traska omkring. Så många av de platser man kanske har i åtanke kan vara lite kniviga eftersom det inte helt sällan handlar om allemansrätter eller naturskyddade områden.

 

Till havs är det dock enklare. Den regel man brukar säga ska följas är att man ska ta sig ut ca 1 km utanför kusten. När jag pratar med folk om just spridning till havs är det många som blir förvånade när jag säger att det inte är några problem att få tillstånd. Många tror nog att man måste ha en speciell anledning, te.x att personen jobbat till havs eller liknande, men det behövs alltså inte. Oavsett hur man väljer att gravsätta askan så ska ett dokument fyllas i där man skriver under på att askan gravsatts, och detta dokument ska sedan skickas tillbaka till kyrkogårdsförvaltningen för dokumentation. 

 

I USA däremot ser reglerna helt annorlunda ut. Där får man behålla askan om man vill. Precis som man sett i många filmer kan man ha sin gamla mammas aska i en urna på spiselkransen. På senare år har det dessutom dykt upp alla möjliga alternativ i olika länder. Man kan nu få askan pressad till en liten sten som man kan göra ett smycke av. Man kan ta lite av askan och lägga i en liten ask som man kan bära med sig. Ja det finns många olika alternativ för hur man kan bära med sig någon som man älskar och saknar resten av sitt eget liv. Tyvärr finns inte den möjligheten i Sverige än. Men vi hoppas att det kommer att förändras eftersom vi hör att intresset för liknande alternativ är stort.