Sydsvenskan om Stjernfeldts Begravningsbyrå

Shirine Stjernfeldt var femton år när hon sjöng på sin första begravning. Det var en klasskompis morfar som gått bort. Hon fortsatte att sjunga på begravningar samtidigt som musikkarriären rullade på. Hon jobbade med revyer, som sjungande servitris i Danmark och medverkade i musikaler som ”Grease” och ”Mycket väsen för ingenting”. Livet som frilansande musiker innebar sena kvällar och en tillvaro som kändes svår att kombinera med familjeliv.

En dag sökte hon upp en av begravningsentreprenörerna hon träffat på flera begravningar och bad om att få prata med hans chef. Hon fick börja jobba på en gång och efter tre veckor hade hon en fast anställning. Senare bytte hon byrå och blev snabbt kontorschef.

– Jag var nyfiken på branschen. Folk undrar hur det är att jobba med döda. Men den allra största delen jobbar jag med levande, med de anhöriga som behöver guidning, säger Shirine Stjernfeldt.

Hon märkte snart att hon gärna ville ordna begravningar som inte alltid följde mallen för hur en begravning brukar se ut. Vita liljor i all ära, men Shirine Stjernfeldt vill att det i alla delar ska märkas vem det är som begravs.

– Jag gillar inte ordet personlig egentligen, det är så uttjatat i vår bransch. Men varje ceremoni ska vara unik och spegla personen. Om farmor älskade landgång och alltid bjöd på det så är det klart att de ska äta landgång efteråt. Men det passar inte alla. I fredags hade jag en begravning där de bjöd på sushibuffé på en restaurang som killen gillade.

Tanken föddes på att starta eget. Shirine Stjernfeldt är van att vara frilans och tillsammans med maken, som drivit egen reklambyrå, startade de i oktober Stjernfeldts begravningsbyrå. De valde Hjärup för att det ligger nära hemmet i Lilla Uppåkra, men också för att de sökte en central plats i regionen.

– Jag var helt inställd på att det skulle ta lång tid att få det att gå runt. Men det går riktigt bra. Vi har en begravning i veckan och det är mycket för en helt nystartad och ännu okänd byrå. Jag tror att det visar vilken lucka det fanns. Hos många andra byråer är det duvor och liljor. Men nu är det en ny generation som begraver sina föräldrar.

Shirine Stjernfeldt beskriver stereotypen av en begravningsentreprenör som en person i mörk kostym som stryker längs med väggarna. Själv har hon gärna en aktiv roll. Hon är borgerlig officiant, kan sjunga vid akten och även agera värd. Hon är förvånad över att så många begravningar fortfarande hålls i kyrkor, när så stor del av svenskarna inte är religiösa. Hon säger att en begravning kan hållas precis var som helst, i en restaurang, park, hemmet eller var som helst där en kista får plats. Det blir också vanligare med en akt över urnan, där kremeringen gjorts i förväg.

Shirine Stjernfeldt har inte ångrat att hon bytte bransch, och på köpet har hon blivit av med sin rädsla för döden.

– Idag är jag inte alls rädd för att dö. Jag hoppas naturligtvis att jag slipper dö i unga år, men jag har sett så många döda som verkligen ser ut att har fått ro.